Utsikten förbättrade Jennys framtidsutsikter

Jenny, 26 år, är en av dem som deltagit i det lyckade EU-projektet Utsikten i Skellefteå, som stöttar unga vuxna som behöver extra stöd för att komma ut på arbetsmarknaden. Med hjälp från Utsikten fick hon praktik på ett café, vilket ledde till en anställning. Efter tre år på caféet började hon i mitten av januari på lärarhögskolan.

– När jag kom till Utsikten hade jag nästan tappat hoppet om framtiden. De gav mig precis det stöd jag behövde för att orka ta tag i livet igen, berättar Jenny.

Det var en mycket knäckt 22-åring som kom till Utsikten för att få hjälp med att komma ut i arbetslivet.

– Jag hade då börjat tvivla på att jag någonsin skulle få ett ”riktigt” jobb, säger Jenny.

I bagaget hade hon många år av sjukdom, med både psykiska och fysiska besvär. Jenny lider av olika typer av tvångssyndrom, OCD, har fått diagnosen borderline och ADHD.

– Själv tycker både jag och min familj att diagnosen depressiv personlighetsstörning passar bättre in på mig än borderline, men den används inte längre.

Jenny växte upp i annat land i Europa och kom tillsammans med sin familj till Skellefteå när hon var 11 år. Efter högstdiet flyttade hon ensam till Umeå för att läsa vid Umeå internationella gymnasium. Men studierna var lite för tuffa för henne och efter 1,5 år hoppade hon av utbildningen. Hon började då på det samhällsvetenskapliga programmet på Kaplanskolan i Skellefteå, men den utbildningen slutade hon redan efter tre månader.

– Jag hade då ett självskadebeteende som var mycket destruktivt.

Sedan blev det Individuella programmet där Jenny kombinerade teoretiska studier med praktik som kyrkogårdsarbetare och nästa anhalt i livet blev Medlefors folkhögskola där hon läste in gymnasiekompetensen. Därefter sökte hon in på lärarutbildningen och kom också in där.

– Men jag påbörjade aldrig lärarutbildningen eftersom jag var helt slut. Jag hade mina psykiska besvär, var också ständigt illamående och gick på antibiotika, berättar Jenny.

Nu hade hon tät kontakt med psykiatrin vid Skellefteå lasarett och praktiserade samtidigt på en högstadieskola.

– Praktiken fungerade bra och jag fick stöd av min psykolog men samtidigt blev mina fobier värre och problemen kulminerade när jag gick igenom en svår relationskris. Då var jag nog riktigt nära att bli inlagd på psyket, vilket jag absolut inte ville.

Inget UFO

Vid den här tidpunkten i livet var hennes högsta önskan att få ett jobb. Jenny fick tips om Utsikten och sökte sig till dem. Redan vid första träffen fick hon förtroende för de fyra personerna som arbetar där.

– Jag upplevde direkt att de förstod mig och inte betraktade mig som något UFO utan bara som en person som gick igenom en tung period i livet.

Jenny är oerhört tacksam för det stöd som hon fick av Utsikten.

– Det var kanon att man på ett enda ställe kunde få kontakt med alla myndigheter. Tidigare hade jag slussats hit och dit och tvingats berätta min historia ”30 000” gånger. Nu visste de alla vem jag var och kunde hjälpa mig med exakt det som jag behövde, berättar hon.

Personalen från Utsikten insåg snabbt att de måste bromsa Jenny en aning i hennes ambitioner.

– Själv såg jag inte mina begränsningar och därför blev det bra för mig att testa två timmar om dagen på ett café.

Men det var nära att det inte hade blivit något med caféet.

– Vid första träffen med dem sade jag inte ett ord utan det var min coach från Utsikten som pratade för mig. Men de valde i alla fall att chansa och ta in mig.

Första veckan blev en omtumlande upplevelse för Jenny där hon både hann med att försova sig och att sjukskriva sig.

– Min chef på caféet ställde mig då mot väggen och förklarade tydligt att jag behövdes på caféet. Det var precis vad jag behövde veta. Jag hade inställningen att det säkert inte spelade någon roll om jag kom dit eller inte.

Den första latten

Jenny började i köket där hon hackade grönsaker och diskade. Att arbeta i butiken var inget som hon vågade sig på, men undan för undan fick Jenny fler och fler arbetsuppgifter.

– Efter fyra månader vågade jag mig på att göra min första caffelatte och ett genombrott var när chefen lämnade mig ensam i butiken i tio minuter för att gå till banken och det visade sig att jag också klarade det. Stöder som jag fick från chefen och från kollegorna på caféet var ovärderligt.

Efter åtta månader fick Jenny erbjudande om en anställning på halvtid.

– Det var helt fantastiskt att de uppskattade mig och det arbete som jag utförde.

De senaste tre åren har Jenny arbetat i caféet, men i höstas sade hon upp sig för att förverkliga sin dröm om att bli lärare. Nu läser hon på heltid kurser i lärarutbildningen vid Mittuniversitetet i Sundsvall.

– Jag siktar på att bli lärare på högstadiet och kanske kan jag i framtiden forska kring hur man skapar en skola där även människor med min typ av problematik kan fungera, avslutar Jenny.

Den 25 januari 2011 arrangerar projektet Utsikten en konferens på Medlefors folkhögskola i Skellefteå där bland andra Jenny och medarbetarna i Utsikten berättar mer om sina erfarenheter.

Mer information: Ingrid Selin, projektledare, Utsikten

Tel: 0910- 71 23 17

Mob: 070-33 55 547

E-post: ingrid.selin@skelleftea.se

2006 startades projektet Utsikten i Skellefteå. Den gången med ekonomisk stöd från Samordningsförbundet i Västerbotten. Eftersom projektet kunde uppvisa ett så bra resultat gick Europeiska socialfonden 2009 in med projektmedel för ytterligare två år. Det unika med projektet Utsikten är att handläggare från fyra myndigheter sitter tillsammans för att bättre kunna hjälpa deltagarna. Senaste utvärderingen visade att hela 67 procent av deltagarna får ett arbete och den långsiktiga samhällsekonomiska vinsten ligger på minst 3,7 miljoner kronor per deltagare. Kvartetten som arbetar med Utsikten kommer från Skellefteå kommun, Västerbottens Läns Landsting, Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan.