Följ Skellefteå kommun

Dåligt dricksvatten i enskilda brunnar

Pressmeddelande   •   Jul 11, 2011 08:00 CEST

 

Enskilda vattentäkter kan också drabbas av parasiter. Även om omfattningen inte blir lika dramatisk som om det händer i ett stort vattenverk kan det ändå orsaka mycket lidande. En vanlig orsak till dåligt dricksvatten i enskilda brunnar är dåliga små avlopp. En studie som Socialstyrelsen gjorde 2007 visar att hela 20 procent av de enskilda vattentäkterna har otjänligt vatten.

– Sämst ställt är det i grävda brunnar eftersom dessa ligger i ytliga grundvattenmagasin och är känsliga för yttre påverkan från avlopp och jordbruk, berättar Marianne Löwenhielm, utredare på Socialstyrelsen.  

 

1,2 miljoner permanentboende och ungefär lika många fritidsboende dricker vatten från enskilda vattentäkter i Sverige. Enligt en studie som Socialstyrelsen, i samarbete med Sveriges kommuner, gjorde 2007 har en av fem enskilda vattentäkter otjänligt vatten. Den vanligaste orsaken till kvalitetsproblemen är mikrobiologisk tillväxt.

– I den här undersökningen, som omfattande 5 000 brunnar, ingick emellertid inte något prov på parasiten Cryptosporidium. Fastighetsägarna bekostade själva proverna och det hade blivit för dyrt för dem att genomför ett test på parasiter, säger Marianne Löwenhielm.  

                 

Kontroll vart tredje år

Det är brunnsägaren som ansvarar för att sköta den egna brunnen och därmed också för vattenkvaliteten. Socialstyrelsen rekommenderar att man tar prover på dricksvattnet minst vart tredje år för att inte riskera människors hälsa. Med småbarn i hushållet bör man vara extra noga med att provta, eftersom barnen är känsligare för höga halter av vissa ämnen. Är fler än två fastigheter anslutna till samma vattentäkt bör man enligt Socialstyrelsen testa vattnet minst en gång per år. I Socialstyrelsens studie från 2007 visade det sig att drygt 40 procent av brunnsägarna hade analyserat sitt dricksvatten under de senaste fem åren.

– Det är alldeles för få. Vi hade hoppats att vår studie skulle leda fram till fler provtagningar. Men eftersom labben som utför analyserna inte vill lämna ut någon information om detta vet vi inte om det blivit bättre på den fronten, säger Marianne. 

Hon konstaterar att många brunnsägare bara tar prov på sitt dricksvatten när vattnet luktar konstigt eller då det ändrar färg.

– Men det kan vara problem med vattnet utan att man märker det.

En vanlig orsak till förorenat brunnsvatten är trasiga och otäta brunnslock på grävda brunnar. Detta medför ofta att smådjur hamnar i brunnens vatten och kan infektera detta med bakterier och andra mikroorganismer.

– I en bra brunn rinner det inte ner något ytvatten eller ytligt grundvatten, betonar Marianne Löwenhielm.

Hon konstaterar att en bergborrad brunn i allmänhet ger ett bättre skydd mot föroreningar än en brunn anlagd i jordlagren. Under perioder med riklig nederbörd kan det ytliga grundvattnets kvalitet försämras. Ofta får då vattnet en brun eller gulaktig färg, vanligtvis av humus. Vid sådana tillfällen ökar också riskerna för mikroorganismer i vattnet.

Skillnaden mellan grävda och bergborrade brunnar märktes tydligt i Socialstyrelsens studie där hela 35 procent av de grävda brunnarna hade otjänligt vatten jämfört med 10 procent av de bergborrade.

 

Påverkade av avloppsvattnet

Socialstyrelsens studie visade att av de grävda och borrade brunnarna hade 10 respektive 2 procent otjänligt vatten med avseende på bakteriearten E. coli, vilket tyder på att dricksvattnet påverkats av avloppsvatten.

Det finns närmare en miljon små avlopp i Sverige.

– Av dessa uppfyller cirka 400 000 inte lagkraven och har ingen godtagbar reningsanläggning, konstaterar Henrik Sandström, Naturvårdsverket, som var projektledare för tillsynskampanjen ”Små avlopp - ingen skitsak”, vilken genomfördes 2010 och fram till juli 2011.

Målet för den kampanjen var att förbättra reningen av avloppsvatten från små avlopp, snabbare än vad som sker idag.

Många fastighetsägare känner inte till vilket ansvar de har och vad som är ett godtagbart avlopp. Dessutom kostar det pengar att rusta upp ett dåligt avlopp, säger Henrik Sandström.                

Drygt 650 000 små avlopp har en vattentoalett ansluten. 125 000 av dessa har inte längre gående rening än slamavskiljning.

– Vilket sedan 40 år tillbaka är förbjudet, berättar Henrik Sandström.

Även om man har ett avlopp med infiltration eller markbädd är det viktigt att hålla koll på hur infiltrationen fungerar.

– Infiltrationen behöver i regel bytas ut efter 10-15 år. Den blir nämligen mättad och sätter igen och då finns risk att nedbrytningen av mikroorganismer inte fungerar speciellt bra.

Skellefteå kommun var inte med i kampanjen ”Små avlopp - ingen skitsak”. Istället deltog Skellefteå i ett annat samverkansprojekt mellan Naturvårdsverket samt kommunerna Linköping och Norrtälje. I detta pilotprojekt, som genomfördes 2008-2009, testades nya sätt att kommunicera avloppsfrågor med fastighetsägare. Den metod som användes byggde på kommunikation i flera steg. Först ett personligt brev, sedan ett telefonsamtal, uppföljande information och informationsseminarium. En slutsats av detta projekt var att kommunikationen till fastighetsägarna fungerade och påverkade både kunskap och attityder om de enskilda avloppen. Det är dock osäkert i vilken utsträckning dessa båda projekt leder till konkreta åtgärder.

– Det visar den relativt svaga responsen i form av inlämnade tillståndsansökningar till kommunerna för inrättande av enskilt avlopp, avslutar Henrik Sandström.

Kommentarer (0)

Lägg till kommentar

Kommentera

Genom att skicka din kommentar accepterar du att dina personuppgifter behandlas i enlighet med Mynewsdesks Integritetspolicy.