Strandnära vattenintag medför större parasitrisk

Den välreglerade Skellefteälven är vattentäkt till det parasitdrabbade vattenverket Abborren i Skellefteå. Inne i staden finns två intag av vatten. Det ena ligger långt ute i strömfåran och det andra finns nära den norra stranden.

– Under vintern används det strandnära intaget vilket är mer känsligt för föroreningar. Det bästa vore om man kunde använda det andra intaget en större del av året, säger Bo-Göran Persson, limnolog vid Skellefteå kommun. 

Från Ikesjaur vid norska gränsen i väster till Bottenviken i öster, en sträcka på cirka 40 mil, flyter Skellefteälven, som bland annat är vattentäkt till 40 000 personer i Skellefteå.

Avdunstat vatten som kommer från havet stannar ungefär nio dagar i atmosfären innan det faller ner som nederbörd.

– Det innebär att vattnet i Skellefteälven närmast kommer från Atlanten. Kanske från havet kring Island eller vid Azorerna, berättar Bo-Göran Persson.

Vatten från skogslandet

Älven är reglerad, vilket innebär att vatten lagras i regleringsmagasin för att kunna användas för elproduktion i de 15 kraftstationer som finns i älven. Efterfrågan på el är störst under vintern då den naturliga tillrinningen är låg. I magasinen sparas vatten från vattenrik tid till vattenbristperioden. Att älven är reglerad påverkar vilket dricksvatten skellefteåborna får i sina kranar.

– Under vintern när Skellefteälvens VattenRegleringsföretag tappar ur sina magasin dominerar det klara fjällvattnet och på våren när man bara har en minimitappning från Bergnäsdammen, nedströms Storavan, har Skellefteälven mer vatten från biflöden nedströms Bergnäs som rinner genom skogslandet, berättar Bo-Göran Persson.

Vattnet från biflödena innehåller mer humusämnen vilket ger ett grumligare vatten.

– Men det behöver för den skulle inte vara ett sämre vatten. Fast ofta ökar föroreningarna under vårfloden då det finns risk för breddning i pumpstationer och läckage från avloppsbrunnar. Speciellt stora problem har det varit med utsläpp i Klintforsån.

Risk för bottenfrysning 

Till vattenverket Abborren används under vintern ett intag som ligger nära den norra stranden där vattenverket är placerat, medan man på sommaren tar vatten från ett intag som ligger betydligt längre ut i den södra strömfåran.

– Intaget som ligger närmare stranden är mycket mer känsligt för föroreningar från dagvatten som mynnar ut strax uppströms.

Anledningen till att kommunen måste använda det strandnära intaget är att det i början av vintern finns risk för issörpa, en bottenis som kan täppa igen intagsröret.

Meningen var att kommunen den 19 april, samma dag som smittskyddsläkaren och kommunen gick ut med kokningsrekommendationer för vattnet från Abborren, skulle växla intag från det strandnära intaget till det som ligger mitt ute i strömfåran. Men då var det redan för sent. Parasiten Cryptosporidium hade redan slagit till.

– Vi för nu diskussioner med Skellefteälvens VattenRegleringsföretag om att hitta en lösning som gör det möjligt att förkorta tiden som det strandnära intaget används. Det skulle avsevärt minska risken att få in smittat vatten i vattenverket.

Helst hade Bo-Göran Persson emellertid sett att intaget låg cirka tre kilometer uppströms vattenverket så att man undviker att få in vatten från stadsnära områden och Klintforsån i vattenverket.

– Med en sådan lösning hade vi förmodligen inte haft något parasitutbrott. Men det bästa av allt hade naturligtvis varit om vi redan haft den länge efterlängtade grundvattentäkten, avslutar Bo-Göran Persson.

Mer information: Mona Hedlund, pressinformatör, Skellefteå kommun, 070- 533 86 24, Bo-Göran Persson, limnolog, Skellefteå kommun, 070-378 74 95